kryptica.blogg.se

Detta kapitel är en svår sak att skriva om. Det är ett fragment av mitt dåtida jag och inget som sker i nutid. Mitt liv idag är ett bra liv, jag är älskad för den jag är! Jag känner ändå att detta är något viktigt. Ni vet när man sitter fast i livet och den man älskar hänsynslöst skär upp känslorna i stora bitar.. Till slut är ens innersta tankar det enda hela man har kvar.. Fast man knappt vågar tänka av rädslan att någon ska dela ned det sista i molekyler.. Den känslan att inte veta om man orkar hålla sig kvar i livet en dag till, inte veta om man orkar komma ur sängen en morgon till.. Vid den här tidpunkten trodde jag aldrig att livet skulle kännas bra igen. Jag var på botten och tråden var tunn. Jag drog mig upp på det sista jag hade och fortsatte att leva.. Detta är längesen, men jag kämpar fortfarande.. Vissa dagar är tyngre, men de kommer mer och mer sällan! Gör något bra och investera i dig själv! Om det så är terapi, separation, byta jobb eller studera.. Det är på längre sikt lönsamt..! Lita på känslan i magen, för det är faktiskt så att tvivlet är vishetens början!