..det är här någonstans det är tänkt att jag ska kliva över tröskeln och lämna det gamla bakom mig.
Jag har tragglat framåt och jag har tragglat bakåt. Vissa ting är bara att acceptera ödet,
i andra får jag leva efter rådande.. Jag är klar med första delen av livet, glad att det är över,
vill inte leva om, vill inte leva utan.
Människor som räddat livet på mig och på olika sätt, med sin kärlek och medmänsklighet hjälpt mig att läka, finns för alltid bevarade i hjärtat, jag är rätt säker på att ni själva vet vilka ni är!
För trots allt jag samlat på mig, vart med om, lärt mig. Alla smällar som gjort så ont, står jag ändock här..
Hyfsat välbevarad. Pusselbitarna är på plats, summan av det hela har i slutändan blivit något gott..
Jag har formats till en person som är snäll mot de snälla, räds inte några faror, vet att jag klarar mig,
finns som medmänniska och visar det klart för andra som behöver.. Att se när någon behöver det som mest..
Har fått ganska bra med skinn på näsan, talar om precis vad jag tycker, men lyssnar lika mycket på vad andra tycker.
Har några hemligheter som får förbli hemligheter ett tag till, en del som har vart hemligheter länge,
vissa så hemliga att jag förnekat dem för mig själv eller försökt glömma.
Vissa av dem har stigit upp till ytan och gör inte så ont längre att tänka på.
Ja, på det hela känner jag mig ganska nöjd!
Kommentera